Figurin – Hund Hamilton av keramik chamotte eller porslin. Figurin hund kanske en Hamilton-stövare av keramik chamotte eller porslin. Större hund-figurin av keramik chamotte eller porslin. Hunden sitter fint och har detaljerade päls, hudveck med högblank rödbrun, beige och svart glasyr. Hund-figurinen är ostämplad och är troligen import. Hunden har influenser av Staffordshire hund-figuriner. Mycket dekorativt, unikt samlarobjekt. Retro, vintage i mycket fint skick. Dimensioner; 7,5 cm bred, 10 cm djup, 14 cm hög.
Om figuriner – Korta fakta
Porslin och annan keramik är vanliga material för figuriner. Forntida grekiska terrakottafigurer, gjorda i formar, var en stor industri efter den hellenistiska perioden, och de i brons var också mycket vanliga. I romersk konst dominerade brons. De flesta av dessa var religiösa föra att placeras och användas i tempel som valv, gravar och hem. Kinesiska Tanagra-figurer tillverkades som rent dekorativa förmål exempelvis som fashionabla damer i porslin Det finns många tidiga exempel från Kina, främst religiösa figurer i Dehua-porslin. Europa försökte på många sätt kopiera tillverkningsprocessen av utsökta kinesiska figuriner.
Europa tillverkar figuriner
De första europeiska porslinsfigurerna producerades av Meissen-porslinet, ursprungligen i en vitglas, men snart ljust målade i överglaserade ”emaljer” och tillverkades snart av alla europeiska porslinsfabriker. Den inledande funktionen hos dessa verkar ha varit som permanenta versioner av sockerskulpturer som användes för att dekorera bord vid speciella tillfällen av europeiska eliter, men de hittade snart en plats på spis-hyllor och sidobord. Det fanns redan en del produktion av lergodsfigurer av engelsk delft och stengods. John Dwight från Fulham Pottery i London är ett bra exempel , och efter 1720 blev sådana figurer mer populära. Omkring 1750 tillverkades keramikfigurer i stort antal över hela Europa. Staffordshire-figurer var billigare versioner i lergods, och i slutet av 1800-talet särskilt känd för Staffordshire hundfigurer.
Genrefigurer av galanta scener, tiggare eller statyer av helgon är huggna i tall i Val Gardena, Sydtyrolen (Italien) sedan 1600-talet.
Om Hamilton-stövare – Korta fakta
Hamiltonstövare är en hundras från Sverige, en av fyra svenska stövare. Rasen är uppkallad efter hovjägmästaren Adolf Patrik Hamilton (1852-1910), grundare av Svenska Kennelklubben (SKK). Den är en drivande hund för jakt på hare och räv. Hamiltonstövaren var tidigare en av Sveriges populäraste hundraser, men har under de senaste decennierna gått tillbaka.
I Sverige sedan 1600-talet
Stövare har funnits i Sverige sedan flintlåsgevärets intåg i början av 1600-talet. Den svenska stövarstammen grundades på 1600-talet och 1700-talet på hundar som fördes hem från krigen i Europa. Den mest berömde av dessa stövare torde vara Karl XII:s (1682-1718) hund Pompe som ligger begravd vid Karlbergs slott i Solna. Bland de hundrastyper som utgör grunden för den svenska stövarstammen kan nämnas holsteinerbracke, hannoveransk heidebracke och kurländsk stövare. Fram till 1789 var jakten förbehållen kungahuset och adeln. När den självägande allmogen fick jakträtt ökade behovet av stövare.
Framavlad för jakt
Hamiltonstövarens upprinnelse är dokumenterad från långt innan den blev en självständig ras. Under 1800-talet uppstod målinriktad avel och för att förbättra jaktegenskaperna korsades de svenska lantrashundarna med foxhound, harrier och schweiziska stövare. De stammar som ligger till grund för hamiltonstövaren är knutna till ett antal stora lantegendomar: Kavlås, Lövsta, Fiholm, Säby–Ängsö, Fogelstad och Eksjöholm.
Greve Hamiltons uppfödning
Greve Hamiltons egen uppfödning inleddes på 1880-talet. 1891 erkände SKK svensk stövare som egen ras och en rasstandard skrevs. I den svenska stövaren ingick flera svenska stövartyper. 1921 blev hamiltonstövaren erkänd som självständig ras och 1953 slöts stamboken. Sveriges nationalhund är just Hamiltonstövaren.
Källa: Wikipedia och Wikipedia
Här kan du handla fler fina figuriner >>