Svarvad masurskål – vrilskål på fot av masur-björk. Svarvad masurskål, vrilskål, träskål på fot av masur-björk. Träskålen på en hög fot är svarvad, slipad oljad och lackad och har en signatur inristad i botten RC 76 (år 1976) Stilren, taktil och sköna former som är retro, vintage och second-hand med patina av hög kvalitet. Dimensioner: 21 cm diameter, 14,5 cm hög.
Svarvade rotskålar, vrilar och masurträ
Skandinaviens mest värdefulla träslag är Masurbjörken. Masurbjörkens ved är mycket värdefull och uppskattad. Masurbjörken kallas ibland för skogens vita guld, med syftning på det höga virkespriset. Inom möbelindustri och slöjdhantverk är masurvirke, framför allt brun masur, synnerligen eftertraktat på grund av sin vackra struktur. Det används för finare snickeriarbeten, antingen massivt eller som faner. Svarvade dryckeskärl från vrilar hos masurlönn blev populära i Nord- och Västeuropa under medeltiden. Framställningen i Sverige av skålar och bägare från vrilar känd sedan 1500-talet, tidigast i Västergötland, men masurträ har använts långt tidigare än så. I en mansgrav vid Rösta, Ås socken i Jämtland hittades en kniv med skaft av masurbjörk, daterad till vikingatiden. I samma grav hittades även vapen, ridutrustning, ett par mynt samt handelsredskap som vikter och vågar.
Masurbjörken i Skandinavien
Skandinaviens mest värdefulla träslag är Masurbjörken. Masurbjörkens ved är mycket värdefull och uppskattad. Masurbjörken kallas ibland för skogens vita guld, med syftning på det höga virkespriset.
Eftertraktade dryckeskärl av masur
Inom möbelindustri och slöjdhantverk är masurvirke, framför allt brun masur, synnerligen eftertraktat på grund av sin vackra struktur. Det används för finare snickeriarbeten, antingen massivt eller som faner. Svarvade dryckeskärl från vrilar hos masurlönn blev populära i Nord- och Västeuropa under medeltiden. I Sverige är framställning av skålar och bägare från vrilar känd sedan 1500-talet, tidigast i Västergötland, men masurträ har använts långt tidigare än så. Fynd har gjorts i en mansgrav i Rösta i Ås socken i Jämtland. Där man hittade en kniv med skaft av masurbjörk, daterad till vikingatiden. Graven innehöll även vapen, ridutrustning, ett par mynt samt handelsredskap som vikter och vågar.
Myten om den svarvande Kungen
Adolf Fredrik, som regerade 1751–1771, brukar anses som en av Sveriges minst kraftfulla monarker genom tiderna. Han är främst känd för tre saker. Den första är en stämpel med en avgjutning av Adolf Fredriks namnteckning. Denna stämpel, som inte sällan får symbolisera kungens svaga maktställning, användes tidvis av företrädare för riksdagen för att signera olika beslut i kungens namn. Sedan det karolinska enväldet gått i graven i samband med Karl XII:s död 1718 var kungahusets makt nämligen starkt begränsad, och det var istället riksdagen som styrde och ställde. Det kan därför tyckas lite orättvist att Adolf Fredrik gått till historien som en kraftlös regent, när han egentligen inte hade så stora möjligheter att föra en egen politik.
Svarvade Kung Adolf Fredrik?
Den andra företeelsen som ofta nämns i samband med Adolf Fredrik är svarvning. På Livrustkammaren i Stockholm respektive Kina slott i Drottningholm finns två svarvstolar som anses ha tillhört kungen. Det sägs ofta att ett av Adolf Fredriks största intressen var just svarvning, en hobby som var allmänt populär i finare kretsar vid mitten av 1700-talet.
Men det är högst osäkert om detta är sant. Det finns forskare som menar att Adolf Fredrik inte alls var så förtjust i att svarva som det påstås utan att det istället var hans maka, drottning Lovisa Ulrika, som ägnade sig åt denna hobby. De efterlämnade svarvstolarna skulle alltså i första hand ha använts av henne och inte av kungen.
Åt för mycket semlor
Den tredje saken som brukar förknippas med Adolf Fredrik är också den företeelse som de flesta nutida svenskar kopplar ihop med honom: semlor. Nästan alla ”vet” att kungen avled efter att ha förätit sig på semlor, eller hetvägg som de kallades på 1700-talet. Den berömda måltiden intogs på fettisdagen den 12 februari 1771. Kungen var då drygt 60 år och hade känt sig krasslig en tid. Han var alltså redan vid dålig hälsa när han satte sig till bords den ödesdigra kvällen.
Menyn bestod av surkål, kött med rovor, hummer, kaviar, böckling och champagne – med andra ord en ansenlig mängd mat och dryck. Eftersom det var fettisdagen avslutades måltiden med hetvägg och varm mjölk, allt enligt den kommuniké som senare skickades ut av hovet.
Efter middagen klagade kungen på att han kände sig yr och illamående. Han föll därefter ihop och avled. Klockan var då omkring 20.15.
Källa: WIKIPEDIA och www.masurmannen.se och Populär Historia
Här kan du handla fler fina svarvade föremål >>
Recensioner
Det finns inga recensioner än.